Jag har älskat att blogga. Nästan varje inlägg har jag sett fram emot att skriva. Det har varit så kul! Era kommentarer, fina ord och ert engagemang har verligen värmt....

Så plötsligt, för bara någon dag sedan, kände jag att nu är jag klar. Jag har bloggat färdigt. Varken mer eller mindre.... inget drama.

Tusen tack alla ni som följt med, det har varit superkul!

Vill ni kika in hos famlijen Setréus i fortsättningen så kolla Masses blogg, HÄR.

Nu ska jag krypa ner hos det här sköna gänget.

Ha en fortsatt underbar sommar! /Anna

Sebastian är 12 dagar idag. Grattis!

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva. Om kärleken, omställningen, alla känslor, våra små underverk, dagarna... Samtidigt försvinner dagarna, tankarna och hela jag, åt just DET.

Så här såg ialla fall denna sköna lördag ut....

Vi vaknade runt 7-tiden, hela familjen, vissa piggare än andra.

Loppan gillar att morna sig, i sängen eller utanför. Älsklingen....

Moa (Basses moster och gudmor) hängde på och vi åkte ut till Svavelsö.

Jag fick några minuter "egentid" på en skön bänk under bar himmel, soldis, moln och lagom svala vindar. (ps. första gången på mage:)

Sedan hem för att njuta av en...

...helt vanlig middag.

Nu sover lillen och nya lillen, och jag önskar er en fortsatt skön helg!

Det är bara att stanna och mata. Här vid en port någonstans på Södermalm.....

Morsor på stan, farsor på stan, tuttar på stan....
 
 

Loppan valde att klä sig i Basses body idag. Fashion!

Det är helt okey för Basse. Han är fullt fokuserad på annat - äta, äta, äta...

Idag har vi njutit av sol, bad, optimistjolle, fika, bad, bad och bad nere på Myrholmen med supermysiga familjen Winqvist. Bättre kan det knappast bli.

Moa och Loppan redo för en heldag!

Magnus och Olivia.

Fikadags! Chokladbollarna som Olivia bakat var dagens höjdpunkt för vissa...

Loppan äääääälskar att bada. Här utförs lite konstsim med hjälp av Masse.

Jag mår förresten mycket bättre! Hematomet är nästan borta (tror jag) och snittet läker fint. Givetvis ska jag fortsätta ta det lugnt och så.... Sebastian är helt underbar, otroligt fin. Han äter, sover och verkar njuta av livets första dagar. Lilla Basse...

Vi njuter på landet och önskar er en underbar dag!

Frågor? Okey, då tar vi en frågestund. Kör på.

Vi har flytt stans hetta och är nu på landet. Underbara Axberg.
Det är ljuvligt att vara här, och enkelt.....

Kalle och Moa underhåller Loppan på hög nivå! Medan jag tar det lugnt och ammar vidare....

Mästermostrarna!

Det finns vissa saker som jag inte bör göra nu. 6-8 veckor rekommenderas att man väntar. Ja, ni vet; inte lyfta, inte bära, inte pippa (svårt att välja ord här) inte bada!
Jag blir tokig. Värmebölja eller ej. Härmed uppmanar jag samtliga personer att bada åt mig. Mycket, länge och ofta. Hela kroppen. Huvudet också. Varje dag. Tack tack.

Kalle börjar.... ett, tu, tre på det fjärde ska det ske...

Jag skrev igår att jag ska berätta mer om allt. Ha ha, hur gör man det?
Ett barn har kommit till världen. Det är så stort på alla sätt och vis. Vår underbara Sebastian, Louis lillebror är äntligen här och det är alldeles alldeles...... underbart!
Han mår bra och vi mår bra. Louis är supergullig. Han pussar, skrattar och klappar på Basse mest hela tiden.

På bb gick det bra. Allt enligt planerna. Vi kom in kl 11.15 och fick vänta ett par timmar för att sedan möta Sebastian för första gången, kl 14.18.
Hans blick, doft och kladdiga lilla kropp var och är ett underverk.
Själva operationen gick bra. I början var jag lite rädd, andades högt, grät och höll Mats hand stenhårt! Men när bedövningen tagit och en sjuksköterska satte på "Spotify" med "Hallelujah" och "Oh happy day" (precis samma musik som vi gifte oss till) så var minuterna fyllda med pirr, glädje och förväntan. Trots att jag hörde hur dom bände och skar... 

Vi fick komma hem i torsdags. Känslan och upplevelsen av att vara en familj, att det är vi fyra är otrolig. Jag hade hört, nickat instämmande och trott att jag fattat innan. Men det är först nu när vi är samlade alla fyra som jag förstår. Så mycket kärlek.
Givetvis är det en omställning, mycket att göra, mycket att fixa med, mycket praktiska saker som hela tiden skall ordnas. Samtidigt som jag är mer eller mindre handikappad. Snittet ska läka och jag får inte lyfta eller bära Loppan, vilket är sorgligt och tufft i vissa stunder. Som tur är så är Masse SuperMasse och hjälper mig på alla sätt och vis. Han gör allt! Och utöver det gör han ännu mer. Han lyfter Louis så jag kan pussa och krama honom när jag vill... och när Loppan vill, såklart.

Jag fick tyvärr "hematom" under operationen. Hematom är ett "inre blåmärke", och på mig sitter det precis under snittet på höger sida. Det gör för j*vla ont!! Så utöver mitt snitt som ska läka är det hematomet som smärtar. Givetvis äter jag smärtstillande och min räddning/tröst är att detta oftast läker av sig själv och är borta inom ett par veckor. Jag inbillar mig faktiskt att det redan känns lite bättre...... Hoppas.
Amningen går bra. Jag älskar att amma. Just nu är brösten stora bomber och det är bara att njuta så länge det varar. Ha ha!

Å det finns så mycket att säga men jag slutar här och bjuder istället på lite bb-bilder istället.

Bilden är tagen precis innan Sebastian kom ut.... Ser ni ljuset?

Jag och Basse.

Mats och Basse.

Mmmmm... Masse fixade superfrukost till mig.

Vi fick fina blommor av fina vänner.... Ser ni mina fötter?

Även storebror blir trött av mycket känslor... ZzzzzZZzzz...

Här är två av mina tre underbara killar!

Masse och Sebastian.

Livet känns fantastiskt just nu. Mycket känslor och många att älska.
Jag uppskattar verkligen era fina kommentarer och ska snart berätta mer om allt....

Ha en fin sommarkväll!