"Gäst" skrev så här:
Här kommer en fråga som kommer att få mig att framstå som en idiot, men nu kommer den.
Ska föda om ca 1,5 månad, första barnet och har svårt att begripa hur man kan ha så vansinnigt dåligt med tid, till exempel att duscha, gå på toa osv, sådant som man hör är rena lyxen när man blir småbarnsförälder. De sover väl en hel del på dagarna? Kan man inte duscha och läsa DN när de sover? Det skulle vara intressant med en "klockning" en vanlig dag, att se hur det är, vad tiden går till! Bävar inför det faktum att jag inte ska ha tid till mig själv överhuvudtaget. Men har samtidigt svårt att förstå hur man inte skulle kunna hitta den tiden?
Mitt svar:
Hej Gäst. Kul att du ska få barn, spännande. Jag hade också hört tjejer klaga över att de inte hann duscha. Och jag tyckte precis som du att det lät otroligt. Jag tänkte att det var en tränings-sak.
Självklart låter det helt bäng att man knappt hinner med det mest självklara, i alla fall om man har ett barn som kan sova själv. Ett barn som kan ligga ensam en stund utan att hela världen rasar.
Nu har jag fattat att det inte är så enkelt. Eftersom Maj-Lis har ont i magen är hon orolig i kroppen hela tiden.
Vi har självklart testat att lägga ner henne i vagnen, i babynestet, i sängen, på en filt på golvet och i babysittern. Men så fort hon upptäcker att hon är ensam (alltså inte ovanpå någon) börjar hon gråta. Och det är ingen liten gråt, det är mer brandlarmet går.
Och jag kan säga att jag testat att duscha med henne i badrummet. En gång sov hon gott. I alla fall i ca två minuter. Alltså tills jag hunnit hälla schampo i håret. Då gick larmet. Och jag var ju tvungen att skölja, sätta i balsam, tvåla och torka mig innan jag kunde ta upp henne. Nu tänker du kanske; "men det är väl inte hela världen om hon skriker, hon dör ju inte av att vänta några minuter". En helt adekvat tanke. Men till saken hör att det gör fysiskt ont i hela mig så fort M-L är ledsen. Det skär som en kniv i hjärtat och jag står inte ut i mer än någon minut innan även jag bryter ihop. Har kollat upp det där och det är tydligen så att det ska vara exakt så. Som mamma reagerar man starkt på sin egen bebis gråt, så ska det vara.
Andra barns skrik bekommer mig inte.
Som tur är kan de flesta bebisar ligga själva en stund. De allra flesta sover bra ensamma. Det är bara de som har väldiga problem med magen som kräver extra trygghet tills det onda går över.
Håller tummarna för dig så här i slutet av din graviditet.
Kram!
Jaha ja. Där ser man. I DN står det att finanskrisen firar ett år idag. Tårta någon?
DN har dagen till ära läst John Kenneth Galbraiths bok "Den stora börskraschen". Säker en jätteviktig bok. Men jag får rysningar. Mitt psyke orkar inte läsa om någon som läser om den stora depressionen år 1929. Jag bläddrar fram till Rocky i stället.
Den senaste veckan har jag annars noterat att ekonominyheterna är lite muntrare. Kanske har vi nått botten. Kanske är ekonomin på väg upp. Det vore väl gött.
Klas har packat för sin tvådagarskonferens med Aftonbladet. Två dagar? TVÅ! Undrar vilket snille som kommit på det? Men jag är... jag är inte bitter.
Förresten finns det mums-mums utan mjölk. Jättegott!
Maj-Lis dag började tidigt. Med världens största leende. Efter det kunde ingen av oss riktigt somna om.
Min dag börjar snart, exakt då Maj-Lis mormor kommer hit till oss. Då kan jag duscha och tvätta håret och kolla DN (tänkte även läsa lördagens Boklördag som jag sparat).
Idag fyller vi sju. Sju veckor som mamma och sju veckor som dotter. Stort. Jag ska fira med nybakta muffins (planerar hinna baka i em) , Maj-Lis önskar hellre ljummen mjölk.
Vaknade av ett getingstick. Mitt på tutten! Trodde jag. Men det visade sig att ena bröstet fått en vidrig knöl. Som gjorde satans ont. Fattade att det var mjölkstockning och värmde dyna och började pumpa. Pumpen funkade dåligt så jag blev värsta feedern här hemma. Har tvingat in mat i lilla Maj-Lis hela dagen. Hoppas detta inte ger henne en osund inställning till mat. Alvedon, dyna, amma. Amma, dyna Voltaren. Lite massage och varm dyna igen. Så har jag hållit på. Suck. Gud så ont det gör! Men jag har klarat mig från feber i alla fall.
Kvällen har jag avnjutit med Klas framför tv´n. Innan dess fick vi besök av Alex (pappa-bloggaren). Han kom med en hink kräftor. Som han själv fiskat. Och kokat. Så gulligt. Och de var de godaste kräftorna!
Förresten, vilket underbart program. Här är ditt liv! Mikael Persbrandt- vilken drömgäst.
Åren rinner iväg. Redan åtta(!) år sedan World trade center kollapsade framför en chockad värld. Jag satt i en tv-studio och repeterade inför en direktsändning. Dregen skulle vara gäst och hade just landat i soffan intill mig. Plötsligt blev det alldeles tyst i studion. Ingen pratade med mig i öron-snäckan. Jag fattade att något hänt i kontrollrummet. Dregen och jag rusade ut ur studion till kontrollrummet och såg hur det andra planet slukades av den byggnad jag själv besökt något år tidigare.
(Dregen till vänster, bild SVT). Efter det blev det kaos. Förstås. Vi ringde programledningen om och om igen. Skulle vi verkligen sända Voxpop eller skulle tiden gå till Rapport? Det blev många turer och total förvirring. Men till slut beslutade SVTs ledning att vi skulle köra ett Voxpop-light. Alltså vi skulle visa lite trevliga musikvideor och finnas till för alla unga som kom hem efter skolan. Vi bestämde oss för att bara visa så kallade snälla videor. Trevliga artister och mysiga låtar. Vi hade panik i redaktionen, dels för att det var så otäckt allting och dels för att vi inte visste vad vi skulle göra under sändning. En kvart innan fick vi slutligt klartecken och vi raffsade då ihop videos. "Lisa Miskowskij. Bra trevlig tjej. Hon blir bra". "Ok, vi kör på henne".
Så gick snacket. Jag och Dregen presenterade videon och i direktsändning kommer vi på vad denna trevliga Lisa sjunger. "What if a plane crash down..".
Det var en hemsk sändning. Känns som igår och som en evighet sedan... Men tiden går nog ändå fort.
Tack igen för gulliga tips. Och tack Maria (kollade in din trevliga blogg du länkade till oxå) som tipsade efter förra inlägget, så härligt att det går över. Jag längtar! Ha en fin dag!
För att göra livet lite roligare när Maj-Lis skriker har Klas och jag börjat prata hemsnickrad danska och skånska med henne. Sen skrattar vi åt våra usla uttal. Det är just sådana saker jag saknar på dagarna när Klas är på jobbet, jag sitter ju självklart inte här själv och hittar på danska ord.
Idag var första träffen med mamma-gruppen. Trevliga tjejer med trevliga bebisar. Maj-Lis sov sig genom mötet och folk hade svårt att förstå att hon inte alltid är så lugn och harmonisk. När vi kom hem kom kramperna så tillbaka. Maj-Lis böjde sin lilla kropp till en båge och såg så sårad ut. Jag kunde som vanligt inget göra. Trösta men inte bota. Nu ska jag sluta med mjölk helt. Sen får vi se.
Jag börjar längta efter ett frisörbesök. (Har blivit lite inspirerad av min dotters fina mörka hårfärg. Kanske ska fejka till mig en likadan?) Börjar längta efter att snygga till mig helt enkelt. Bli lite mindre blek om nosen. Kanske kommer satsa på lite rött nagellack kanske ett par nya stövlar (om jag nu hinner gå i butiker innan nästa sommar). Längtar efter fest. Party. Lite wohoo. Parappa pappa pa pa pa paa paa pa. Det vore kul. Men mest av allt längtar jag efter att ha tid att umgås med mina vänner. Just nu hinner jag knappt prata med dem i telefon. Och hur härligt vore det inte att försvinna in i en bok.
Förresten Maj-Lis har världens gosigaste leende. Hon bjuder på det varje dag. Och jag dööör varje gång. Det är så otroligt fint. Så sött att man smälter. Det bästa med hennes tandlösa lilla leende är att man kan se att hon har humor. Hon har liksom en pytteliten räv bakom örat.
God natt kära ni!
Jag har alltid tyckt om att jobba med unga. Det är något med barns energi, nyfikenhet och ärlighet som gör att arbetet alltid känns skoj när barn och unga finns med.
En annan anledning till att jag gillar att jobba med kids kan vara att jag minns väldigt mycket från min egen barndom. Jag minns detaljer från mina allra tidigaste år. Minns dofter, färger och exakta händelser från att jag bara var tre. Jag minns hur jag ville bli behandlad och det tar jag med mig när jag jobbar.
Senaste åren har jag haft förmånen att arbeta för att öka självförtroendet och självkänslan hos unga tjejer. Under parollen "Du duger som du är" har jag försökt skriva peppande krönikor och artiklar. Tyvärr mår väldigt många unga riktigt dåligt och jag känner att mina små försök endast är en liten piss i Mississippi. Man kan ju alltid göra mer, liksom. Nu måste jag helt enkelt se till att Maj-Lis får en trygg start. Jag måste försöka bygga hennes självkänsla. Lättare sagt än gjort antar jag.
Som sagt att jobba med unga är underbart. Så konstruktivt och givande. Och känslan av att göra något inspirerande för människor som är i starten av livet är ju obeskrivbar.
Men samtidigt som jag gillar småbarn har jag alltid varit rädd för bebisar. Jag har mest tyckt att små bebisar är söta men även jobbiga, oförutsägbara små stinkbomber. "Bah! Va? Stinker?" tänker du kanske nu, men jag har inte tyckt att de små luktar så gott som alla säger. Faktiskt! Jag har i stället varit sugen på och sneglat åt små hundvalpar.
Men nu. Nu är jag helt kär i bebisar. Har ändrat mig helt. Jag spanar in dem på stan och blir rörd då jag ser små knoddar på TV. Det krävdes alltså att jag själv fick barn för att jag skulle inse. En annan sak som jag också börjat inse är hur jäkla jobbigt det kan vara att gå omkring med barnvagn. Förr blev jag smått irriterad då vagnar var i vägen. Jag ångrar det. Bittert. Nu har jag märkt hur fräcka människor på stan kan vara mot oss med vagn. De vägrar flytta sig. Endel ställer sig mitt i vägen fast de märker att man kommer med vagn som innehåller en skrikande bebis och tunga matkassar. Vet inte hur många gånger per dag jag tvingas säga "tut tut". Och då har de allra fräckaste typerna mage att sucka när man går förbi. Och då när de suckar då blir man förbaskat sugen på att köra över dom med framhjulen.
Någon önskade vagn-tips. Jag har ju bara erfarenhet av min egen vagn men jag är väldigt nöjd med den. Speciellt kul är att den är orange (mer röd än den på bilden).
Vagnen heter Bugaboo. Jag gillar att den är lätt och smidig.
