Det är hemskt med en bebis på så sätt att man tvingas konfronteras med det stora ansvaret. Jag pratar inte om ansvaret för bebisen, utan ansvaret för självaste arvet. Och då pratar jag inte om pengar, fastigheter osv utan vår planet som kommande generationer måste ärva av oss.
Och jag sitter här och blir förbannad på alla världens ledare som bara snackar pengar och inte kommer överens. Fattar de inte att det brinner? Fattar de inte att det är skitsamma vem som betalar. Fattar de inte att man i framtiden kommer att skratta år dem. Åt oss alla!
Vi sitter ju här 2009 och frågar oss HUR i helvete man i Tyskland kunde tillåta förintelsen. Hur i helvete kunde så många bara blåögt se på. Jag tror att man om femtio år kommer att häpnas av våra dumheter på samma sätt. HUR kunde dom ens tillåta bensindrivna bilar? HUR kunde dom sitta och snacka pengar?
För Maj-Lis skull ska jag bli bättre. (kör redan miljöbil, släcker lampor, snålar m vatten osv men ska göra mer). Jag ska minsann dra mitt lilla strå, pissa min lilla piss i Mississippi, fisa min microfis i rymden. Det jobbiga är ju att vi i ynkligt lilla Sverige redan är bäst i världen. Vi bryr oss. Vi kämpar på och vi håller oss informerade. Tänk om kineser och amerikaner kunde följa efter. Nu.
Tack för ordet.
(ska kanske börja signera mina inlägg med "arg småbarnsmorsa" )
Jag har varit besatt av att följa bokmässan härifrån Stockholm. Har kollat på mingelbilder, följt bokbloggar, läst i tidningarna och kollat på tv-reportage från Göteborg. Jag känner mig lite som Askungen- alla går på balen utom jag. Har varit på bokmässan flera gånger. Roligast är att gå runt och bläddra i böcker. Och att träffa författare. Ett år minns jag speciellt. Då koreograferade jag ett dansnummer åt Lasse Berghagen som skulle släppa en bok. För att han skulle nå ut hade han ett litet jippp i en monter. Det var lite lustigt minns jag. Lasse som ju är två meter lång platsar bättre på jättescenen på Allsång på Skansen än där i en liten trång monter.
Mässor är för det mesta roliga. Folk är laddade till tusen och man träffar glada personer. Dessutom får man äta montergodis. Alla krigar för att få ens uppmärksamhet, på gott och ont. Man blir jävligt trött redan efter ett par montrar.
Antar att det varit fullt ös i Göteborg i helgen. Antar att många trötta rödvinsdrickare sitter på X2000 just nu och ojar sig i huvudvärk. Antar även att jag, som plåster på såret för att jag fick stanna hemma i år, får lite skvaller av mina vänner Sigge och Malin som anordnat ett party i samband med mässan. Bring it on, säger jag.
Maj-Lis piper inte så mycket längre. Allt går bättre och bättre. Man kan verkligen säga att det är två steg fram och ett steg bak hela tiden. Och det är ju bra. Det är alltså så som alla rutinerade föräldrar säger; det blir bara roligare och roligare.
Men titta! Maj-Lis lyckas med konststycket att tina upp till och med den som varit allra mest avig till bebisliv. Fantastiskt. Idag har hon varit som en dröm, lilla M-L. Lugn och gosig. Glad och nöjd. Vi kom upp tidigt. Kråkan kunde roa sig i babysittern. Själv, medan jag kunde klä mig i lugn och ro. Så vi kom ut i hyffsad tid och kunde faktiskt gå runt en sväng på stan. Så himla mysigt. Så otroligt härligt när hon inte har ont. Vi hann till och med besöka min vän Maria som på sin födelsedag satt och blev fin hos frisören. Maj-Lis och jag hade äran att sträcka fram en liten blomma.
Nu har lillan landat i famnen hos sin pappa i soffan. Vet inte vad hon tycker om valet av tv-program. Stackars M-L måste ligga och glo på Djurgårdens desperata dödsryck. Nåväl, det är väl bättre än "Kändisdjungeln" i alla fall...
www.mama.nu/debatt/ Ska man vara hemma med bara bebisen och låta de äldre syskonen gå på dagis? Jag tycker det. Självklart ska alla barnen få samma möjlighet att få mamma/pappa för sig själv en tid. Dessutom är det taskigt att ta hem ett redan inskolat barn, tycker jag. Debatten förs på Mama.nu
Klas är på väg till ännu en konferens. Suck. Men det gick bra här hemma sist även om vi saknade honom... Dessutom börjar Maj-Lis må bättre i magen och hon kan ligga lite själv nu. På dagarna i alla fall. Duktiga gosen. Finaste bebisen.
Lycka är att ha en bebis.
Lycka är att ha en glad bebis.
Lycka är att ha en glad och nöjd bebis som kan sitta i sin babysitter och le åt grå skuggor i kaklet medan mamma duschar i lugn och ro.
Mycket har hänt på åtta veckor. Jag är lycklig enligt punkterna ovan!
Jag har fyndat.
Lilla Maj-Lis var förkyld i helgen. Det pep och lät konstigt när hon andades. Hon började mer och mer låta som en bökande gris. Då var det dags. Att plocka fram mitt lilla vapen. Vapnets vapen.
Näsfridan. Jag stoppade in behållaren i lilla pytteborren och sög. Och oj vad jag fyndade. Maj-Lis blev först förbannad, men sen när näsan var fri blev hon lugn. Näsfridan är nu vår kompis.
Surfar runt lite. Hittar en artikel om försäkringskassans diss av gravida. Blir så trött. Jag blir så inihelvetes trött av detta djävulskap. www.aftonbladet.se/nyheter/article5804130.ab Det är intressant att man gärna säger att graviditet inte är en sjukdom. Nej, må så vara. Men man kan ju faktiskt råka ut för graviditetsrelaterade sjukdomar. Just det försäkringskassan SJUKdomar. Favoriter just nu: Fru Anka i Hollywoodfruar. Vilken udda fågel. Vilka märkliga åsikter! När kommer dvd´n? Peter Jihde i Idol. Han är ju grymt bra. Så befriande härligt att se programledare som ärligt trivs med det de gör. Parapapappapaa-låten. Sommaren är över men jag nynnar vidare... Fanta Citron. Äntligen! Mattan till babygymmet. Funkar utmärkt som bebisunderlägg. Mormor. Funkar också utmärkt som bebisunderlägg.
