Maj-Lis är nu drygt tre månader. Och när man trodde att man inte kunde oroa sig mer så upptäcker man detta: www.alltombarn.se/foraldraliv/mammors-oro-storst-nar-bebisen-ar-fem-manader-1.29601
Men sen vänder det. Precis som mörkret drar sig tillbaka i mitten av december lättar oron efter fem månader. Låter ju bra men jag är skeptisk.
Idag har jag burit omkring på en sällsamt tung huvudvärk. Och pinsam rethosta. I natt lär min hackande hosta väcka både M-L, Klas och våra grannar. Det blir lite tillbakakaka till Maj-Lis-gos helt enkelt. Hon kanske kommer att fatta att det faktiskt inte är så kul att bli väckt om nätterna... kanske det kanske...
Jacka inne och seger för dif- det blir nog en bra kväll i kväll. Hittade detta om vårt val av namn till vår älskade lilla Maj-Lis:jeeena.blogg.se/2009/october/mingus-ed-och-maj-lis.html
Alla får tycka vad dom vill i sina glesa bloggar men jag blev lite ledsen ändå, faktiskt. Men vi är mycket mycket nöjda med namnet. Det känns bara bättre och bättre för var dag. Maj-Lis Selma Lindberg. MAJ-LIS SELMA LINDBERG!!!!!
Ibland är det så enkelt... Klas och jag hamnade i oreda i morse. I ofas kan man säga. Vi började diskutera kläder till Maj-Lis. Dagens kläder. Vi upptäckte att vi var helt oense om temperaturen. Om det var kallt eller inte. Klas tycker att kort ärm räcker inomhus eftersom det är ganska varmt, medan jag tycker att det är kallt i lägenheten och vill att M-L ska ha både lång ärm på body OCH kofta. Jag har ju gärna täckjacka på mig inomhus...
Vi blev irriterade båda två men kom överens innan vi skulle ut med vagnen eftersom båda har samma önskemål om utomhuskläder till bebben. (overall med nalleöron och mössa och halsduk och tunn filt)
Klas och Maj-Lis gick ut först och väntade på mig utanför porten. Plötsligt kände jag för att göra Klas lite glad. Och hur gör man då det lite snabbt och enkelt? Jo, man sätter på sig rätt färger! Så jag tog mig in i korgen på hatthyllan (där Klas förvarar sina djurgårdsprylar) och valde en dif-halsduk (det är ju säsongavslutning på allsvenskan idag och Klas håller desperat sina tummar). Klas blev så glad när han såg mig. Han blev rent av lycklig och såg nästan nyförälskad ut då jag gick där i blårandigt. Ha!
Ibland är det så enkelt, helt enkelt!
Nu har Klas lämnat oss och gett sig ut i regnet för att frysa och kolla på Djurgården. Jag och Maj-Lis sitter inne, påklädda, i värmen och är glada att vi inte delar denna fotbollsbesatthet. Vi kollar på SVTs Babel som vi spelat in. Sen när Babel är slut kollar vi på Roast på Berns och skrattar högt och sen kollar vi lite på Debatt och sen slår vi över till Canal + och kollar hur det gått i fotbollen- så att vi inför Klabbis kan låtsas att vi sett hela matchen. Så gör vi!
En liten gos i ljusblått:
Höstlöven har trillat av, nästan allihopa. Regnet försöker men får inte fäste om staden.
Maj-Lis sover i sin vagn på altanen. Alla är trötta och lite snuviga.
Snart är det vinter!
Nä det bidde inget. Vi hade bokat barnvakt (mamma och pappa) och skulle gå på restaurang. Men vi var för trötta. Ställde in allt och stannade hemma i soffan.
Vi insåg hur tragiska vi blivit och började diskutera nyår. I år får det inte bli som förra året! I år MÅSTE vi gå på tillställning! (jag låg grön i ansiktet i mjukisbrallor i soffan och käkade kiwi förra året). Men både Klas och jag har blivit två praktiska latmaskar. Vi orkar helt enkelt inte ha det trevligt om det innebär extra jobb. För att undvika nyårs-fiasko är det lika bra att börja planera i tid. Jag kanske rent av ska kolla klänning redan i morgon. Tänker att- har jag en klänning finns det inga ursäkter. Inte ens för en latmask.
Jag passar på medan M-L sover. Som jag passar på!
Surfar, bloggar, smsar, äter lakrits och kollar på Förkväll på TV4. (Carin da Silva har snygga strumpbyxor idag). Allt samtidigt.
Bläddrar bland bostadsannonserna (varför är alla villor man vill ha så läskigt dyra?). Bläddrar i DNs nya kultur- och fredagsdel också. Inget slår deras boklördag! Skrapar bort nagellack och kokar nappar. Hör LillBabs prata om hjärtat. Bläddrar med fjärren till Barnkanalen och ser insekter som äter mask. Fy! Lämnar Tv´n för datorn och surfar vidare och fastnar för detta: www.dn.se/sthlm/astrid-lindgrens-barnsjukhus-feldoseringar-larm-1.985507 Tack och äntligen! Inte en dag för tidigt.
Nu sluta blogga, ringa en kompis och ta en alvedon. Sen måste hon vakna. Gosen. Annars är det sjukt!
Idag har jag varit en kändis. I flera timmar höll det på. Kändis, kändis, kändis. Det är konstigt att säga att man är en kändis. Det känns liksom lite fult och trubbigt i munnen. (hela Tv-programmet Kändisdjungeln bygger på just kändisars ovilja att ta ordet i sin mun "jag är en kändis ta mig härifrån") Men eftersom andra hör av sig till mig i så kallade kändisärenden blev jag just kändis idag. Pratade med två tidningar som ringde och ville att jag skulle uttala mig om ditt och datt. ("vi vill veta vad några kändisar har att säga om... och tänkte att du kunde vara med och svara"). Sen sände jag iväg en FET faktura- den var fet endast för att jag synts i tv (självklart jobbade jag hårt för den också men krasst nog hade den inte varit just så fet om jag inte gjort bort mig i tv då och då). Sen tackade jag nej till att medverka i ett TV-program (jag ville gärna hjälpa tjejen som ville/behövde ha ett ja från mig men jag fick inte ihop det). Jag tackade även nej till en så kallad kändisfest och postade iväg en autograf till en tjej i Skåne. Sen, mellan varven, skrev jag på en krönika för en tidning. Brukar skriva fort i vanliga fall men jag är seg i skallen idag och fick inte till det. Nu är min "kändisdag" över och jag kan återgå till tvättmaskinen.
Maj-Lis fortsätter att sova som en Törnrosa. Hon har susat nästan hela tiden sedan hon fick de där dumma sprutorna. Men jag tror att hon drabbats av en helt vanlig snuva. Jag har nämligen haft lite ont i halsen idag.
Min nästa uppgift här hemma blir att rensa i garderoben. Alla stora gravidplagg måste bort till förmån för mina vanliga kläder som varit undangömda ett tag. Hittade bland annat den här favvojackan som jag kommer i igen. Jag behöver dessutom skor. Min mamma rättade mig och sa att jag inte alls behöver nya skor utan vill ha nya skor. Och visst mamma tack, jag behöver inte, men jag vill verkligen ha.Känner mig så trist och vet att skor brukar piffa upp. Men jag ska nog ändå hålla i stålarna, mammapengen är inte förlåtande. Dessutom har jag planer att ägna mig åt något som inte kommer att göra mig rik (i alla fall inte till en början) efter min ljuvliga mammaledighet. Tyvärr måste jag hålla mina planer hemliga.
Förresten. Jag är ju beroende av att läsa och har saknat det sedan jag fick barn. Men nu har jag hittat lösningen på läsningen. LJUDBOK. Så genialiskt. Varför har jag inte provat innan? Jag släcker lampan i sovrummet och håller M-L i lilla handen och lyssnar i mörkret. Just nu: Roslund och Hellströms "Tre sekunder".
Förlåt för lång text. Förlåt.
// Josefine
Några säger att man ska räkna med att kroppen är gravid i minst 11 månader, att det är först tidigast när babyn fyllt två månader som man känner igen sig. Och så var det för mig. Efter all blodbrist och levaxin och illamående och allt började jag känna igen mig först efter ca två månader. Även om magen är kvar (jag är alltså långt ifrån i form igen). Nästa gång (om det nu blir en nästa gång) tänker jag förbereda mig på en 52 veckor lång mental grviditet för att undvika besvikelser.
Idag är jag snuvig, hostig och jävlig. Så jag ställer in dagens aktiviteter till förmån för soffan. och Hoppas M-L är lugn till sinnet denna fredag.
