Vem ska man tro på??
Några sa att man tappar ALLT man gått upp direkt efter förlossningen. Någon sa att alla extra gravidkilon försvinner efter en månad OM man ammar.
Sen hörde jag att man minsann kunde gå upp i vikt den första mammatiden.
Men det senaste jag hörde var att någon hört att man tappar som mest efter fyra månader om man helammar.
Jag väntar och hoppas att det stämmer. Medan jag väntar på viktras fortsätter jag med träningen. Känns bäst så.
Nä nu ska jag kolla på inspelningen av Gravidlookens fina Anna som i kväll gästade TV4s Förkväll.
Förra veckan blev M-L sjuk i magen. Jättedålig. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och fick rådet att ge henne extra vatten och mat och hålla koll på tempen. De frågade om jag ätit något konstigt som tagit sig ut i mjölken. Men det kunde jag inte komma på att jag hade. Och M-L blev bättre redan efter en dag. Så livet traskade vidare och igår åt vi rester här hemma. Jag värmde på thaikäket vi köpt hem i veckan. Jättegod kyckling med curry och välkryddade räkor i en härlig risblandning. Och som på beställning blev lilla gos dålig i kistan igen. " Ah mä tja blixten" tänker du säkert nu. Men jag visste faktiskt inte att en fyra månader gammal bebis inte tål att mamma äter lite god stark mat. Tänkte att kan thailändare och thaibebbar så kan väl jag och M-L. Men icke. Så från och med nu blir det kryddfattigt här hemma tills vi ammat klart.
Kattjävel Idag har jag fått Klabbis att lova att aldrig någonsin ställa Maj-Lis ute i vagnen utan myggnät. Fastspänt myggnät ska det vara. Jag kan inte släppa den där hemska händelsen med en katt som hoppade upp i en barnvagn och gosade ner sig på en tre månader gammal baby. Babyn kvävdes och dog där under kattpälsen. Vi har en altan till vår lägenhet. Perfekt att ställa M-L på, om det inte vore för den där hemska katthändelsen. Jag har dessutom sett en liten kattskrälle stryka omkring i området. Ibland sitter jag här hemma ensam i soffan och känner mig iakttagen. Jag kollar ut och upptäcker att katten hoppat upp på vår altanmöbel och stirrar på mig genom fönstret. Det är alltså en social krabat vi har att göra med. Så nej, Maj-Lis får INTE sova ute utan myggnät. Det får hon göra när hon blivit så pass stor att hon själv kan knuffa undan objudna snyltgäster. Och hör sen!
Några snabba tankar: Snart åker vi till Gran Can. Ska bli grymt härligt. Och lite spännande- jag har ju inte varit på någon kanarieholme på tjugo år. Misstänker att det är som att åka till Ullared. Typ. Härligt svennigt, ni fattar. Men det blir sköj. Vi ska ju inte på någon kulturresa denna gång. Vi ska sola och vila, punkt slut. Eller tja, vi har förhoppningar om att kunna läsa lite också.
I morgon ska jag ge mig ut på stan och handla solkräm, alvedon, mjölkersättning och annat man kan behöva som småbarnsresenär (lugn- solkrämen är till mig, M-L ska vara i skuggan).
Kanske får jag lite tid att kolla lite kläder också. Vill pimpa garderoben med rockigare plagg. Är så trött på mitt gullegull-lulle-lulliga som jag hasat omkring i det senaste året. Problemet är bara att jag (läs: magen) endast kommer i tunikor och fluffiga klänningar nu.
Apropå det satt träningen fint igår. Spinning. Perfekt!
Klämmer in ett boktips också: Peter Kihlgårds "Kicki och Lasse". Varsågod!
Nu kommer Klas snart hem från Sandhamn, ska skynda mig och tända lite värmeljus!
Har fattat att bloggar är trista utan bilder så här är en liten bild från nätet. Stureplan plåtade oss någon vecka efter vi blivit ett par!
Så här har det blivit: Jag måste ställa in mig på att det är träningsdag redan då jag går upp på morgonen. Måste tänka "Åh härligt härligt, idag är det träning!". Måste sätta på mig träningskläderna redan kl sju på morgonen och även om min träning börjar först halv sju på kvällen. Måste ställa vattenflaskan mitt på hallgolvet så att den står i vägen och påminner mig om att det faktiskt är träningsdag hela dagen. Annars blir det inget. Utan dessa små knep är min karaktär så usel att jag faller ihop helt slut i soffan och ställer in min träning när Klas kommer hem.
Just idag har mamma kommit hit för att jag ska få träna. Hon har bokat av annat för att passa M-L för min skull, för min hälsas skull, för min fysiks skull. Så nu kan jag absolut inte banga passet hur mycket jag än vill. Jag ska träna. Jag ska!
Klas är bortrest igen. Ännu en jobbresa. Ännu ett spa. Sandhamn. Tjusig middag, vin, bastu, pool. Och intressanta diskussioner inbillar jag mig.
Kul.
Jättekul!
För dom.
Jag tyckte väldigt mycket om skådespelare Peter Andersson som uppläsare i "tre sekunder". Jag känner att jag vill att han godnattläser fler sagor för mig. Därför valde jag ännu en deckare med honom och undrar hur vanligt det är att välja bok efter röst...
(bild lånad av sr) Denna gång blir det Hypnositören i mina lurar. Jag har redan tummat på boken i bokhandeln. Har bläddrat lite i den och varit sugen men sedan tvekat och känt mig avig inför denna hype. Har tyckt att det varit lite larvigt med pseudonym i detta fall. Men nu ger jag Lars Keppler och boken en chans, tack vare valet av uppläsare Peter Andersson.
Jag läser Göteborgsposten på nätet. Hittar en text om barnsäkerhet i bilen.www.gp.se/motor/bil/1.232902-babis-pa-nytt-sa-blir-bilresan-sakrare
Tänk så jobbigt det måste vara att vara bebbe och behöva släpa omkring på det där tunga stora huvudet. Jag som tycker att vanlig cykelhjälm/ skridskohjälm är lite jobbigt att släpa på. Löshår kan också kännas omänskligt tungt. Ibland kan ju till och med en enkel vintermössa simulera bakfylla...
stackars små bebbar
Igår besökte vi årets Mama-gala på Berns. Maj-Lis och jag gick modevisningen bland andra omslagsmammor och barn. (Laila Bagge, Pernilla W, Jennifer Brown, Lotta Gray, Alexandra P, Ann Söderlund, Hannah Graaf. För denna lilla promenad bidrog vi med pengar till Unicef.
Det var så kul att träffa lite folk igår. Vänner och bekanta. Anna var där. Och Sigge och Malin. Min mamma som är en sällsynt vimlare dök upp. Min barndomskompis Sheila kom också till galan. Hon är mamma till min gudson Carl- Hugo!
Så här ser Sheila ut på catwalken:
(bild: finest.se) Jag är altid lite nervös innan vi ska ut bland folk. Tänker "tänk om-tankar". Tänk om hon börjar skrika. Tänk om hon bli förkyld. Och tänk om hon egentligen mår bäst av att vara hemma. Men sanningen är den att M-L tycker det är härligt att vara bland människor. Hon gillar att glo på folk och tycker om sorlet. Ju mer folk desto bättre. Om det nu inte är för varmt. Råkar det bli för varmt blir det darrande underläpp och absolut ingenting hjälper. Men igår gick det fint. Det var ganska varmt på Berns men Maj-Lis tyckte ändå om dagen, det märkte vi eftersom hon skrattade och var munter hela kvällen. Kanske kände hon att vi faktiskt gjorde något bra igår. För Unicef.
Snart ska jag göra en plåtning till. För en annan tidning. Sist det begav sig (förra veckan) blev jobbet faktiskt superfint. Så det där jag trodde förut, att jag skulle blir grå, tråkig, ful och trist efter att ha fött barn, det stämmer inte. Och det känns faktiskt härligt att jag fortfarande bryr mig. Alltså, att jag fortfarande bryr mig om mig själv också. Jag vill fortfarande vara fin, känna mig snygg, snyggare. Och gärna lite cool. Att jag fortfarande kan vara ytlig i mitt nya liv där yta ju plötsligt blivit ointressant. Dessutom har jag nu ett ännu större behov att att trimma hjärnan. Jag behöver intryck. Fiktion! Jag vill känna mig vass, skarp och kunnig. Är sugen på att förkovra mig, bli bättre. Undrar så varifrån denna längtan kommer. Är det för att jag är hemma mer på dagarna? Har jag komplex? Är jag rädd för att bli tråkigt fixerad vid blöjor? Är jag rädd för att tappa mig själv? Eller att mitt intellekt ska hamna på bebisnivå? Eller är jag bara rädd för att nöja mig, nu när livet ju (tack vara min dotter) känns så fantastiskt meningsfullt? Jag vet inte. Men suget efter kunskap och att hänga med är starkare än någonsin!
Förresten boken "tre sekunder" var toppen. En riktigt riktigt bra deckare, alldeles utmärkt som ljudbok. Är säker på att det just nu förhandlas filmmanus... för den skulle verkligen göra sig som långfilm.
Vi kvinnor, tjejer och tanter måste hålla ihop. Vi måste hjälpa varandra att inte ta skit. Inte från män, inte från någon. Träffade just en kvinna som regelbundet blev misshandlad av sin man för ca 40 år sedan. Misshandeln var grov och vidrig men hon stannade ändå kvar. Som så många misshandlade gör. Kvinnan jag pratar om stannade för barnen, trodde hon. Men egentligen stannade hon för den dåliga självkänslans skull. Som tur var lämnade just denna kvinna den misshandlande mannen- efter att hon insett att hon faktiskt skulle dö om hon stannade. De hade då levt ihop i många år och hon hade fått men för livet. Var märkt för livet.
En av gångerna fick ena armen sådan stryk att det blev en spricka, tror hon men hon vet inte eftersom hon inte vågade gå till doktorn eftersom hon i så fall skulle fått ännu mer stryk. Och fortfarande 40 år senare har hon ont i den armen! Så varje dag när hon lyfter armen, knappar in något i datorn eller bara kammar sig blir hon påmind om det som hände när hon var ung. Alla bortkastade år finns där i den värkande armen. Fy fan!
Många många tusentals tjejer lever i det dolda i sådana vidriga relationer, i sådana äktenskap. Med dålig självkänsla och hopp om att det ska bli bättre väljer de att stanna. De vågar inte annat än stanna. Det är där vi systrar kommer in i bilden. Var gång vi misstänker misshandel och elände i någon relation måste vi säga ifrån. Vi måste stötta och hjälpa till. Vi måste vara länken till en frisk värld. Länken till ett tryggt liv som ju varje människa har rätt till.
Ser vi någon i vår närhet som vi misstänker far illa måste vi våga fråga. Våga ifrågasätta. Det är ju faktiskt fråga om att rädda liv.
Säger det igen. Vi kvinnor måste bli bättre på att stötta varandra. I allt. Familjeliv och karriär. Vi är alldeles för dåliga på det! Så. Nog om detta.
Idag körde jag på Friskis. Det är perfekt om man vill komma igång efter ett längre uppehåll. Det var skitjobbigt och lite töntigt så klart. Men jag gillar töntigheten på Friskis. Jag gillar folkligheten. I alla fall så här i början. När formen satt sig kommer jag att söka mig bort. Till en PT kanske! Eller dans...
