Hur man får ett gossebarn? Har hört att en man har större chans att få en son om han lever sunt. Röker, dricker och badar han varmt är det större sannolikhet att det blir en dotter. (killspermierna är så veka) Även piloter och sjökaptener har större chans att få döttrar- beroende på att de jobba i en skakig miljö. Lustigt. Om det nu stämmer och om vi skulle önska en pojke skulle Klas behöva åka på hälso-spa nästa gång det beger sig. Och han skulle inte få flyga eller åka båt till detta spa. Och just ja, han skulle inte få bada varmt heller. Och inget vin. Och absolut inga rökelser. Nä vi får hoppa gossebebisen. Tur att jag gillar döttrar.
Sådär ja. Några tabletter och lite vatten och formen är tillbaka. Pigg och glad igen. Eller nåja pigg är väl att ta i men glad! Idag blev jag förbannad när jag kom ut. Jag mötte två utsmetade hundskitar på gatan när jag klev ut ur porten. Jag fick försöka köra slalom med vagnen och tackade högre makter för att jag valde en smidig Bugaboo i våras. Jag fortsatte gatan ner och mötte ännu en brun hög. En stooor hund måste haft fel på magen. Högen låg mitt på gatan lika tydlig som en blinkande fyr i havet. Folk fick köa för att slippa kliva rakt i högen. Sen nere på Sveavägen trodde jag att jag var säker. Men icke. En lort även där. Denna gång lyckades jag missta bajset för ett höstlöv och vagnen rullade i. Jag märkte för sent! Sen när jag kom in började det stinka. Jag blev tvungen att offra en diskborste när jag kom hem. Nu är däcken rena men jag är arg! Vad är det för fel på vissa hundägare/hundvakter eller vilka lata jävlar det nu är som väljer att titta bort? Är det verkligen så jäkla jobbigt att böja sig ner och plocka upp Rufus lilla kabel? Jag tänker på små ettåringar som traskar runt och ska känna och klämma på allt de ser.
- Mamma vad ä de dä?
- Vad menar du lilla älskling?
- De hä!
För sent. Fem minifingrar med brunt kladd i luften!
Nästa gång jag ser en husse som tittar bort kommer jag att rasa. Sanna mina ord!
När man vaknar sex gånger på en natt så får man ont i huvudet. Sprängande huvudvärk. Så är det!
En axelmassage vore toppen. Och lite sömn. En normal natt vore också fint, det har man ju inte upplevt på ett år nu.
Ingen särskild söndag. Inget intressant på agendan. Har inga spetsiga tankar denna dag. Mitt fokus ligger på semestern. Kollade på en repris av Robinson och drabbades av resfeber. Snart dimper vi ner mitt i sommaren. Åh hå hå! Jag har just knölat ner två bikinis i väskan och då slog det mig att jag inte badade utomhus i somras. Ser verkligen fram emot första simtaget i poolen. Åh hå hå!
Jag försöker reda ut vad som får följa med på denna familjetripp. Babygymmet är ju kung. Och Maj-Lis är kung i gymmet, hon älskar verkligen att slå på de stackars figurerna. Jag undrar hur vi ska göra för vi får ju inte plats med gymmet i resväskan. Ännu värre är det med babysittern som vi tror att vi inte kan leva utan. Man kanske kan göra ett hemmabygge på hotellet. Lite leksaker på ett rep och saken är biff. Värre är det med sittern. Kanske kan smuggla ner den i Klabbis bag... min är redan full. Böckerna måste få plats. Jag lämnar inte mina böcker. Det gör jag inte!
I kväll är det Zlatankväll här hemma. Klas, lillgos och en skål chips i soffan framför fotbollen. Bra. Jag packar vidare och längtar.
Ikväll har Klas och jag har diskuterat Hits for kids. (En samlingsplatta med Crazy Frog, Britta Spears, A-teens, Aqua, Markoolio och annan högkvalitativ musik). Klas menar att Hits for kids är skit och att vi ska försöka få Maj-Lis att lyssna på "bättre" musik. Jag menar att HFS inte alls är skit. Jag tycker på fullaste allvar att det är bra. Allt har ju sin tid liksom. Musik som är direkt och tilltalar yngre/barn/kids fyller ju sin funktion, en ganska fin funktion. Efter Crazy frog kommer med största sannolikhet annat! Musiksmaken är som koliken, den växer bort.
Dessutom måste vi ju alla få ful-konsumera. Jag vill ju inte bara läsa DN och god litteratur. Jag bläddrar gärna i Se och Hör och Hänt oxå om jag ska vara helt brutalt ärlig. Och tjejböcker och dussindeckare slinker ner liksom Nobelpristagare.
Men det är självklart att jag håller med Klabbis om att grodan är bra jäkla jobbig. Ingen vuxen kan tycka något annat. Som tur är har M-L inte kommit till Crazy frog-stadiet än. Vi har introducerat en jättefin samling med barnvisor som vi fått av Klas gulliga kollega Jens Peterson. Astrid Lindgrens bästa blandat med andra rara visor. Jag fällde en hel del nostalgitårar när vi premiärlyssnade härom dagen. M-L somnade!
Jag längtar så efter att tillsammans med gos plöja alla Astrid Lindgrens filmer. En av många fördelar med det nya livet. En annan är fredagskvällar i soffan i stället för baren.
Natti!
Är ute på stan och joxar. Lite bråttom. Ska vara hemma senast ett då ett team från Family Living kommer för en plåtning. Det jobbiga när tidningar kommer på hembesök är att man får skämmas om man inte hunnit städa. Det bästa är om man skärper sig och hinner städa och får det fint hemma just för att de ska komma! Just idag är det ett mellanting. Inte för stökigt men inte heller så fixat som jag skulle önska.
Maj-Lis väger nu 6,12 kg och är 63 cm lång. Det knakar om henne och hon växer nog om mig när hon är två och ett halvt år gammal!
Ingen sorg men jag bär svart idag. Jag brukar göra det. Men egentligen kan jag inte ha svart längre för jag har (som jag skrev tidigare) börjat tappa så oerhört mycket hår. Och då ska tilläggas att jag inte har så mycket hår till att börja med. Blonda ränder och tussar pryder ryggen. Värst är det förstås om jag har stickat. Jag har börjar fundera över hur mycket hår man kan tappa egentligen. Det är ju som om kroppen inte nöjer sig förrän jag är skallig. Kan man bli skallig av amning? Börjar faktiskt känna en krypande panik. Min man Klas är sjuk. Någon typ av snuva. Vi skulle gått på fest i kväll egentligen (jag skulle haft svart klänning), men Klas måste ställa in. Jag befarar nu att både M-L och jag också ska drabbas. Som tur är har vi tagit svinsprutan, så det kan inte vara det. Men jag hoppas han blir frisk till nästa vecka då vi ju åker bort. Det jobbiga är att jag fortfarande har massor att fixa med innan resan. Bland annat ska några vänner låna vår lägenhet så jag måste städa lite. Plocka leksaker, tidningar och tvätt. Plocka, plocka och plocka. Och sen vill jag ju köpa böcker. Riktiga böcker. En trave. Och för att kunna göra det måste jag ta reda på vad jag vill ha. Och idag ska vi till BVC. Tippar på sex kilo nu.
Nästa vecka är det ett år sedan jag fick reda på att jag var gravid. Ett litet år. Wow. Tänk om jag då hade fattat vilken resa jag skulle gå igenom. Tänk om jag då hade insett hur kärleken skulle komma att ta över mitt liv. Jag hade behövt veta. Det hade gjort graviditeten enklare. Men jag fattade inte. Visst, folk sa att kärleken skulle vara enorm. Övermäktig och näst intill utomjordisk. Jag visste väl men förstod ändå inte. Ganska snabbt tog illamåendet över. Jag mådde så väldigt illa så jäkla länge. Sen kom blodbristen som gjorde mig så fruktansvärt orkeslös. Sen kom sköldkörtelsstrulet. Och viktökningen med klumpighet och allt annat som tillkommer. Jag hade behövt förstå kärleken för att kunna njuta. Jag njöt inte alls!
Nu tänker jag i stället på en nästa gång. Är det kanske lite konstigt att redan nu fundera och drömma om ett syskon? Men jag tänker på nästa gång. Nästa gång, om det skulle bli det, fattar jag. Hur illa jag än kommer att må då så kommer jag att veta vad som väntar runt hörnet. Och jag kommer att tycka att det är väl värt det!
Här har jag just fått reda på att jag ska ha barn. Illamåendet har just kickat in.
Några månader senare:
Nu: Stor overklig kärlek!
Att tänka glada tankar är ett måste så här års! Det finns så mycket mörker. I det stora och i det lilla. Det var inte roligt att vakta till nyheterna om plågade grisar. Fy vilka bilder. Vilka sorgliga människor som hanterar andra levande varelser så fruktansvärt illa! 12 journalister dödare på Filippinerna. Suck! Darwit Isaak är fortfarande fängslad. (EU gör något för i helvete!) Hemmet är stökigt.
Nacken är stel och blir allt stelare. Och solen tar sig inte genom molnen. Suck igen.
Jag tar in eländet, det måste man. Det stora och det lilla. Men jag väljer ändå ljusa tankar för jag är på väldigt gott humör idag. Maj-Lis gör mig glad hela tiden. Hon är så pratsam. Vi brukar säga att hon pratar goja.
- Göj göj göj, säger hon med nappen i mungipan och knarrig röst.
- Ja älskling livet är verkligen göj. Speciellt nu när du finns!
Igår fick jag ett oerhört roligt besked. Ett projekt jag jobbat stenhårt med kommer äntligen att bli av. Det hela är lite hemligt fortfarande. Önskar att jag hade kunnat berätta. Det kan jag inte än. Men det kommer! Och då ska jag berätta med tusen utropstecken!!!!!
Det är kul att läsa era kloka kommentarer. Det känns smickrande att ni besökare som är ett gäng smarta och analytiska personer hittat hit. Tack för det!
