Mina vänner.
Året snart slut. Och jag väljer att göra tummen upp för 2009. Graviditeten känns nu långt borta. Nu är det härligt bebisliv som gäller och det känns konstigt att det inte alltid varit så. När jag ser gravida på stan ler jag och tänker tillbaka på tiden då lilla M-L röjde runt där inne i min mage.  
Jag håller just nu på och planerar nästa år. Jag har fått in två roliga jobb att sätta tänderna i efter mammaledigheten. Känns verkligen kul att ha något att komma tillbaka till. 
Sen håller en dröm på att förverkligas. Jag har i smyg arbetat med ett projekt i nästan fem år och snart är projektet i hamn... Jag vill egentligen sjunga ut vad det handlar om men hoppas så att det hela ska gå vägen. Det handlar om det största och mest genuina jag någonsin arbetat med och jag håller fortfarande tummarna att det hela ska gå bra. Jag väljer att tygla mig, hålla det för mig själv ett tag till (är lite skrockfull och vill inte babbla på för mycket med risk för att det i så fall skiter sig). Men tids nog gissar jag att det kommer att komma ut. Och då kommer jag att strö glädjetårar hela Sveavägen fram!
Jag vill tacka alla som hängt med här under snart ett år. God jul alla morsor, bebbar och andra. Och tack för alla fina tankar och tips. Och tack för länkar till bloggar. 
Jag tänker nu ta ledigt, vänta på tomten, njuta av lilla gosen och fundera på hur jag vill göra med bloggen. Kanske är det dags att ta farväl... 
God jul och kärlek från Maj-Lis och mig!
 
 
 
 

www.aftonbladet.se/klimathotet/article6316016.ab 

Pinsamt gubbar!
 
Vad fasen är problemet? Varför kommer de inte fram till något vettigt i Köpenhamn? Det handlar om våra barn. Om vår vackra planet. Inga pengar kan rädda oss när det väl är för sent. Skärpning alla makthavare! Kom överens och bli hjältar.  

 I dag är en speciell dag- jag ska nämligen träffa världens vackraste kvinna! Jo, för jag ska gästa Yvonne och de andra i Förkväll på TV4 kl fem. Blir roligt att besöka den fina studion. Har hört att även Arvingarna ska komma till programmet. Undrar om de minns hur de spöade skiten ur mitt tjejband "ai" i Melodifestivalen 1999... med en låt som jag tror att Lena Ph var med och skrev. Jag tror nog inte att de minns oss - ingen annan gör ju det heller... men roligt var det att vara med i alla fall. Och läskigt. Jag minns hur vi fick 12 poäng av Örebrojuryn. "Wow", tänkte jag, "nu händer det, nu kommer poängen",  men sen blev det inte så många mer poäng till oss... Carlotte vann hela baletten och arvingarna blev trea... vi kom näst sist...
nä Arvingarna minns nog inte... jag får väl påminna dom i kväll... eller så skiter jag i det...
 

 Kom hem i natt. Inte visste väl jag att flyga flygplan var en favoritsysselsättning för M-L. Alltså, resan gick fint! All the way.
 I bilen hem från Arlanda var allt så mysigt.  Vi rullade E4:an fram, hörde en svensk pekoral om en fågel på radion (Karlavagnen). Den vita bomullen kändes mer exotisk än en playan och jag njöt nästan av kylan. 
Men.
Idag. Fy fan vilken dyster dag! Ja, visst det är härligt med vit jul och allt det där.  M-L och jag körde flaggan i topp och bytte till vinterhjul på vagnen (tack för tipset Niklas på Knodd), klädde oss norrländskt och begav oss ut med gott humör. I 10 meter rullade vi, sen insåg vi våra begränsningar- snödrivorna har förvandlat vår gata till en hinderbana anpassad till Kallur.  Vi tvingades vända. Och nu sitter vi här, insnöade, dystra och längtar efter nästa solresa. På många sätt är Sverige ett mycket barnvänligt land, på många sätt inte. 

På Sempers modersmjölksersättning står det att tvåan är lämplig till bebbar som fyllt fyra månader. M-L har aldrig haft problem de gånger hon serverats ersättnng. Och eftersom hon nu blivit snart fem månader tyckte vi det var självklart att hon skulle få nr 2 i flaskan. Det gick fint. Först. Hon åt med god aptit, så som hon ju brukar. Men efter ca en timme sa magen ifrån. Stackarn fick magknip. Som om koliken haffat henne igen. Vi lärde oss alltså att M-L inte är mogen för tvåan än. Jag kände mig som en skurk och undrar  nu hur det ska gå med smakportionerna som vi ska börja med på lördag. Kommer lilla gosmaggen kollapsa av maten? Varför ska små bebismagar som är så lena och söta vara så sköra?

Tänk vad lite värme och ljus gör en (läs; mig) mild till sinnet. Och Maj-Lis är en solstråle. Hon ler mer än någonsin. Hur kan det stämma det där alla säger att kärleken bara växer? Fattar det inte. Kan det vara så tro, att det är som med en ballong att den växer och växer tills den (hemska tanke) spricker. Nä förrsen, så kan det ju inte vara. Min kärlek till lilla gos är evig. Otroligt är det i alla fall.
I kväll ska Klas och jag natta lilla M-L med mormors hjälp och sen ska vi smita iväg på restaurang. Ska bli så mysigt, bara vi två. Som förr. Hand i hand. En sex on the beach och stjärnklar natthimmel. Som jag saknat våra tu-man-handmiddagar med långa givande diskussioner. Som jag saknat våra partykvällar.


Har hunnit med lite böcker. Två tips: Anne Holts 1200 (tror jag den heter). Och Helena Henchens Hon älskade. Nu väljer jag mellan Philip och Fredriks Tårtgeneralen eller Norman Meilers Slottet i skogen. Första kapitlet får avgöra vilken det blir.
Ha en trevlig Lucia. Här har julen kommit av sig.

Apropå det Alex Schulman skrev i sin pappablogg på Aftonbladet.se om att vi med barn och vagn inte är välkomna på Café i Stockholm.
Här i Spanien är det precis det motsatta. Häromdagen besökte vi en förträfflig Tapas-restaurang (Tango på Tenerifegatan i Playa des Ingles). Vi hade naturligvis med oss lilla Maj-Lis. I vagn så klart. Vi välkomnades som kungar. Speciellt välkomnade man lilla Maj-Lis, en framtida gäst sa man. Maj-Lis var tyst och lugn hela kvällen, hon låg och tittade på lamporna i taket. Hon jollrade med i livemusiken och log mot gäster och personal. Vi (och övriga gäster) åt en mycket fin middag i varm miljö. Vi åt och åt. Åt och åt. Innan vi skulle gå kommer restaurangägaren fram till oss med en flaska vin, som tack för att vi besökt restaurangen. Vi kunde inte tro att det var sant. Vi fick med oss en flaska vin! Skulle ALDRIG hänt i kalla Stockholm.
 
Jag undrar lite hur man tänker på dessa restauranger som stoppar vagnar som om man just rullat in en pestsmitta. Fattar man inte att det är babyboom? Nästan alla skuffar ju runt på vagn nuförtiden. Är restaurangägare inte affärsmän? Fattar man inte att mammalediga/pappalediga snart inte är lediga längre och har sina (i deras ögon) små odågor på dagis och kommer att gå ut på jobbmöten och annat som "vanligt" igen. Då- när vi är tillbaka- kommer vi ju inte att välja deras otrevliga restauranger. Vi kommer att ta våra feta plånböcker och gå någon annanstans.
En sak till.  De som suttit och fräst åt vagnar kommer själva snart släpa på egna vagnar och (om nu inte rastauranger tar sitt förnuft till fånga) nekas tillträde. Då sitter snart restaurangerna utan besökare. Man kan ju alltid hoppas!
Vad säger diskrimineringsombudsmannen? Hallå?
Poolen kallar!
 
 
 

Klas och jag talade om Tiger Woods. Vem har inte gjort det den senaste veckan? Vilket ärkesvin, vilket as asså, det kunde vi båda konstatera. Klas blev dessutom lite irriterad över alla dessa kända män som svärtar ner de vanliga männen. Han menar att det ju verkar som om alla män är otrogna när man läser tidningarna. (Och kanske är de det, tänkte jag) Klas tyckte i alla fall att man borde börja göra hyllningsnyheter om de män som faktiskt INTE väljer att svika sina fruar. Dessa hyllningsnyheter kanske skulle bidra till ett bättre rykte. De behöver nog ett bättre rykte, männen. (Klas får väl presentera idén själv för Aftonbladet när han är tillbaka efter semestern- och visst lär de nappa på idén, det lär bli löp, extraupplagor, försäljningsrekord och allt)
 
Woody Woodpecker bör nu avvara några miljarder till Elin. Så kan Elin komma hem hit till Sverige, svinrik och svinsnygg. Med sina bedårande barn, kan hon köpa en vacker röd stuga med vita knutar vid havet, där kan hon så reparera sitt brustna hjärta. Men Elin låt det gå fort, männen kommer att stå i kö för dig. Och låt oss hoppas att du är riktigt kräsen och väljer en hyvens snubbe denna gång! 
 
Nä nu. Nu måste jag hinna sova lite under parasollet här i solsängen också. Sen ska jag trippa ner till poolen i min nya bikini som får hela poolområdet att säga grrrr! Då ska jag tänka MILF. Jo för ja just det, jag har blivit en milf! Ta mig fan!
Gött och adjö!

... för att resa med bebis. Jag var skraj, trodde det skulle bli ett helvete att flyga. Men återigen fick jag på moppo. M-L älskade att flyga eller om det var det att hon fick sitta i knät non-stop i sex timmar. Inte ett pip. Inte en enda av mina öronproppar behövde delas ut. Det enda bökiga var blöjbyten. Något (kanske tryckförändringen) gjorde att det blev ett himla ös i blöjorna. Och här i värmen är det ljuvligt. Förstås. Man är inte lika fri att lapa sol längre men oj så gött det är att slippa vinterkläder.
Förstås!
 
Har fått höra att det varit iskallt hemma i lägenheten. Våra vänner som lånat lägenheten har sagt att det varit riktigt kyligt, jag då har beklagat kylan (man inom mig har jag njutit av denna vetskap) och tipsat om att elda i kakelugnen. 
 
Ullaredskänslan har uteblivit. Kanske lite synd ändå, jag hade gärna kört lite grisfest eller skumdisco eller foppatoffeltur en dag då mina föräldrar sitter barnvakt. Och förresten; det här med att ha med föräldrar/svärföräldrar med på resan är något nytt för oss. And we like it! 
 
Nu ett dopp i poolen- sen mer solkräm. Så därför vill jag vykortsenligt avsluta med soliga hälsningar från GranCan!